<p>Slave hade följt devisen "free your mind and your ass will follow", och gjorde nu rymdfunk i harmoni med de pulserande stjärnornas lågfrekventa basmuller. Inget stod i vägen för bandet. Bara dom själva.</p><p> <a href="https://sverigesradio.se/poddar/p3-soul?utm_source=thirdparty&utm_medium=rss&utm_campaign=episode_p3-soul">Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.</a></p> <p><strong>Slave </strong>nådde nya höjder med Mark Adams benhårda bas och <strong>Steve Arrington</strong>s knotiga sång (blåkopian för bland andra Keith Sweat) som fundament på album som ”Stone jam” och ”Just a touch of love”. Inget annat gäng , vid sidan om Isley Brothers, lyckades kombinera långa gitarrocksolon och R&B-orkestrering på ett lika suggestivt sätt. Slave hade bundit samman Ohio och P-funk, och blev nu även bryggan till framtidens hiphop/soul hybrider.</p><p>Steve Arrington jobbade dubbelt i Slave som sångare och trummis, och viljan att ta funken till platser där den inte varit förut resulterade i ett soloalbum som 1983 blev lika inflytelserikt som Prince ”1999” och Mtumes ”Juicy fruit”. Sedan kom Steves världshit ”Feel so real”, och ett beslut som förändrade allt.</p>
